Vaneföreställningar..

Det började natten innan den denna..
En ny märklig känsla kom smygande, fortfarande så svag så jag egentligen inte noterade den.
Jag gick till sängs med hopp om att morgondagen skulle bringa någon reda i kaoset.
Men, i stället flög den ena vaneföreställningen efter den andra genom mitt känsloregister.. gradskivan tickade allt närmre psykos.
Ju längre dagen gick desto lättare slog mitt hjärta, desto djupare blev min andning, desto stadigare min blick

Plötsligt - kände jag igen känslan från svunna tider! Det är Lycka som bor i mitt bröst.

Inte en sådan där skuttande, bubblande slags lycka. Mer en stilla, förundrad sådan. Jag känner en stark tillit till mig själv och till vägen framför mig. Saker o ting kommer ske i en ordning det är menat att de ska ske. Och jag kommer att klara av det, en sak i taget..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0