Vandringen

Jag irrar omkring här nere, det finns många toppar att bestiga.
Jag aktar mig för de med en till synes enkel vandring uppåt.. uppåt, det är oftast de som är vackrast där uppe. Men jag har lärt mig att de toppar som slutar ovan molnen ger inte så bra överblick av horisonten.
Solen skiner jämnt, men det finns inget rum för ett felsteg.

Nej, jag tänker inte låta mig skrämmas av en svår vandring.. Jag ska hitta ett berg som slutar en bit under molnen, så jag alltid kan blicka ut över horisonten.
Jag ska hitta det berget där man inte bara kan ta ett felsteg utan att falla, utan det där man kan dansa..
Jag vill blunda och dansa och skratta och gråta..

Jag tror att väl däruppe kommer jag möta människor som slagit sig till ro, människor som liksom jag sökt sig ovan molnen i jakten men tröttnat på de eviga blånaderna efter fallen.
Jag tror att det även finns sådana som alltid visste att de där svindlade topparna inte var annat än lockrop.

Jag ska göra den här vandringen nu och jag ska göra den ensam..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0