daggdropparogallsyra

Det tog fan inte mer än en halvtimme efter jag satt min lycka på pränt innan den otäcka känslan av annalkande katastrof smög sig på. Det är otäckt det här med tillit o tacksamhet ska ni veta.
Min bästa finaste du - mår du bra? jag känner dig tränga in i mitt medvetande. Ångrar så alla de tusentals gånger jag velat ringa dig men inte lyft luren. Du förstår - hade jag öppnat mig en smula för dig hade du rämnat alla skydd, jag hade svepts med av en ström för stark att manövrera. Om jag ber dig nu.. kom in.. är det försent?
Snälla, snälla du.. låt det inte vara försent..