Tidens pärlband
Nu vet jag.. varför jag låter mig stressas så av tiden som rinner på! Jag vet att det finns en mening med mitt liv, vad är jag inte säker på riktigt än. Jag vet även att någonstans på vägen tog jag en genväg som blev en senväg, jag har snubblat och famlat mig fram i mörka skogar länge, men nu kvittrar fåglarna igen.. skogen är fortfarande tät men grenarna har fått liv, någonstans långt borta hör jag en bäck porla.
Jag tänker inte ge mig förrns jag känner i varje fiber av min kropp att jag är på rätt plats.
Dagarna läggs på varandra likt pärlor på ett halsband, jag vill att mitt halsband ska bli vackert och skimrande och jag vill bära det med stolthet.
Jag ångrar ingenting jag gjort och jag är tacksam för allt jag varit med om, utan den sorgen och smärtan jag känt skulle jag inte ha modet att söka en lycka av samma intensitet.
Jag har en dröm och det är hög tid att kasta sig efter den!
Jag tänker inte vara rädd mera!
Jag vill aldrig mera dras in i de döda skogarnas mörka tomhet som jag blivit väl bekant med, den suger ut min livskraft och stänger mitt hjärta och mina ögon..
Jag tänker inte ge mig förrns jag känner i varje fiber av min kropp att jag är på rätt plats.
Dagarna läggs på varandra likt pärlor på ett halsband, jag vill att mitt halsband ska bli vackert och skimrande och jag vill bära det med stolthet.
Jag ångrar ingenting jag gjort och jag är tacksam för allt jag varit med om, utan den sorgen och smärtan jag känt skulle jag inte ha modet att söka en lycka av samma intensitet.
Jag har en dröm och det är hög tid att kasta sig efter den!
Jag tänker inte vara rädd mera!
Jag vill aldrig mera dras in i de döda skogarnas mörka tomhet som jag blivit väl bekant med, den suger ut min livskraft och stänger mitt hjärta och mina ögon..
Kommentarer
Trackback
